Akademiens första resa gick till de nordligare regionerna. Vi besökte fem destillerier av olika storlek och karaktär. Första stoppet på resan var hos Poli Distillerie, där Jacopo Poli själv tog emot och visade oss runt. För flera av oss var det första gången vi fick se en demonstration av olika destilleringsprocesser och den utrustning som används. Det blev tidigt klart för oss att destilleriet Poli, och inte minst Jacopo själv, är oerhört drivande när det gäller att reformera synen på grappa. Ändå är han mycket av en traditionalist. Man använder både gamla hantverksmetoder och mera moderna processer.
Man lägger ner ett omfattande arbete på att få fram hög kvalitet i själva produkten, men minst lika mycket på att paketera den väl. Här räcker det inte med vackra etiketter. Det ska vara vackra, sirligt utformade flaskor, i eleganta plåtförpackningar eller exklusiva träetuier. Det är en bra produkt i en ännu bättre förpackning.
Dagen därpå besökte vi Bassano del Grappa som en del påstår är den ort varifrån grappan ursprungligen kom. I själva verket är det nog snarare så att orten, som ursprungligen hette Bassano Veneto, fick sitt nya namn 1928 för att hedra de soldater som stupat i det mycket blodiga slaget i närheten, vid berget Grappa, under första världskriget. Hur som helst, för att ge stöd åt tankegången att staden uppfann grappa, har man där ett museum, helt dedicerat till grappa. Det var nätt och jämnt värt ett besök. Staden däremot, är hur trevlig som helst. En trevlig gammal stadskärna som inbjuder till promenader och många stopp vid kaféer och restauranger.
Tredje dagen besökte vi Distilleria G. Bertagnolli. Mara Lona, då marknadschef, tog emot oss. Bjöd på lunch och var värdinna vid en enkel provning. Vi träffade också syskonparet Livia och Beppe Bertagnolli som nu äger och sköter företaget. Ett företag som ursprungligen bildades redan 1870 när en förmögen markägare och vinodlare, Giulia de Kreutzenberg gifte sig med Edoardo Bertagnolli som var familjens överhuvud och arvtagare till ett väletablerat läkemedelsföretag. Destilleriet är beläget i Piana Rotaliana, ett landskap beskrivet redan av Dante som ”den vackraste vingården i Europa.” Bertagnolli är kända för sin höga produktkvalitet, till vettiga priser, och har därför blivit ett av de mest uppskattade märkena bland italienare som vill ha en utmärkt vardagsgrappa.
Piana Rotaliana, ligger i närheten av Trento, i regionen Trentino Alto Adige (Sydtyrolen) halvvägs mellan Verona och Österrikiska gränsen. Det är alltså en bit att köra, men väl värt besväret.
På vägen söderut igen stannade vi till i en liten by där det fanns fem bröder Poli, inte besläktade med ovan nämnda Poli, alla med var sitt destilleri.
Konstigt nog hade var och en sin egen affär, vägg i vägg med varandra. Det berodde säkert inte på att man var oense, för grannsämjan verkade det inte vara något fel på. Här fann vi en massa olika, lite udda sorter. Rätt mycket aromatiserad grappa, d v s grappa där man i efterhand smaksatt med t ex fruktsaft eller örter. Alla var mycket små producenter. Lite längre ner på vägen kom vi till bröderna Pisoni. Det var kväll. Allt var stängt. Vi stannade bilen utanför på vägen, mest för att vila och försöka sammanfatta dagen intryck. Vi såg hur ena brodern kom inne ifrån gården med en mycket vacker häst som skulle longeras. Vi satt i kvälljuset och njöt av landskapet, stillheten och det lugna samarbetet mellan en duktig hästkarl och hans häst. Brodern hade sett oss när han gick ut mot fältet där han arbetat hästen och tycktes förvånad när han såg att vi och vår bil stod kvar. ”Vad kan jag hjälpa er med?” frågade han när han gick tillbaka med hästen tittande på oss över axeln. På vår usla italienska försökte vi förklara att vi förstått att allt var stängt, men att vi kanske skulle komma tillbaka imorgon. Nej, kom in. Vi öppnar, blev svaret. Jag kallar på min bror.
En timma senare hade vi fått en utmärkt rundvisning och förklaring till hur just deras destillationsprocess fungerade. Man hade bjudit in oss till en generös provning, där man berättade om Pisonis specialiteter och filosofi.
Dagen efter gjorde vi ett besök på Marzadro, ett av de större destillerierna. Här förväntade vi oss att inkluderas i en större grupp turister och ges den vanliga visningen. Så blev det emellertid inte. Istället var det familjens yngsta generation som agerade kunnig guide och rådgivare. Vi fick en fantastiskt trevlig och lärorik tour, följd av en minst lika trevlig och lärorik provning. Det var här vi lärde oss att dricka mjölk och en bit äpple mellan varje ny sort under en provning. Vi lärde oss också att vara skeptiska, mycket skeptiska till de som påstår att man haft starksprit på ekfat i över tio år. Det går inte.
På vägen hem igen, träffade vi Zlatan med fru och ett par vänner, på flygplatsen. Han var på väg till ett möte med AC Milan som senare skulle visa sig helt avgörande för den store svenskens karriär. Vi var hursomhelst mycket nöjda med vår resa.