Italienresan 2017

ITALIEN – per favore

Torsdagen den 19/10, var det så äntligen dags att på nytt, efter lite ”pysslande” och planerande, att för Svenska Grappa Akademien besöka ett antal grappaproducenter nu i distrikten Veneto och Friuli. Faktiskt på dagen för 3 år sedan var vi på grapparesa i distriktet Piemonte.

Sex förväntansfulla herrar steg på planet från Kastrup till Venedig, en av oss fanns redan på plats och skulle tillsluta på plats. Graspo är det venetianska ordet för druvklase, och graspa var också det namn vinodlarna gav det druvbrännvin som idag kallas grappa. Staden Bassano del Grappa har sitt namn efter berget Monte Grappa, och även om denna italienska akvavit lär ha sitt ursprung i trakterna häromkring så påstås alltså själva namnet har ett annat ursprung. Bassano del Grappa är berömd för två saker – grappa och den gamla täckta gångbron över floden Brenta. Vi upplever båda eftersom det gamla bränneri som på 1700-talet grundades av Barolo Nardini blir vårt första besök på resan och är beläget precis vid brofästet. Här möts vi av den charmanta SHARLA AULT och får en grundlig genomgång av både grappa och företagets historia, tre våningsplan ner. Sharla plockade fram för provning den ena efter den andra och vi var inte ”svårflörtade” och dessutom ganska törstiga efter resan. Vi fick veta att en riktig grappa skall hålla åtminstone 60%, men för den skull skall den inte vara ”spritig”. Här fick vi vårt ”grappa-begär” tillgodosett med råge. Sharla lämnade också en present att ta med hem.

Härefter blev det tid för lite mat på en ristorante rekommenderad av Sharla. Vilken start vi fick på vår resa och det kändes som om vi precis gjort entré i himmelriket. Tyvärr hade tiden sprungit iväg så vi hann inte med fler provningar denna dag utan körde mot Udine och Hotell Ambassador Palace Udine.

 

Fredagen den 20/10 är det dags för nästa grappaupplevelse och efter en stadig internationell frukost, beger vi oss till grappaproducenten Domenis 1898 SRL. Här tar CRISTINA DOMENIS emot oss och för oss på en grundlig rundvandring i destilleriet och dess produktion. Destilleriet ägs idag av ett företag i Schweiz eftersom man behövde ett finansiellt tillskott för att klara den fortsatta produktionen. Det schweiziska företaget såg dock ganska snart potentialen och ”glöden” för sitt företag hos Domenis och idag är utvecklingen i full gång med andra spritsorter också, såsom Sambucca exempelvis. Därefter intar vi provningsrummet och smakar oss igenom många härliga grappas och Cristina är oerhört kunnig och vi ser att hon verkligen brinner för detta. Det är nu man önskar att det fanns mer att välja på, på systemet där hemma. Men som sagt vi måste ha lite mat i våra magar också, naturligtvis har Cristina ett förslag där vi kan få god italiensk mat, så vi tar farväl av Cristina som välkomnar oss tillbaka med lite presenter att ta med hem.

 

Efter lunchen blir vår nästa anhalt en av Italiens största producenter av grappa, nämligen Nonino Destiliria s.r.l. Marknadsansvariga MARIA ERHARD kör före till utkanten av Percoto och deras stora produktionshall för att visa oss hur just produktionen går till på Nonino och även se de stora ståltankar där man förvarar dravet i väntan på destillation, imponerande. Maria vägleder oss därefter till platsen där vi skall prova en del av deras grappas, som visar sig vara en renoverad gård för konferenser med en hotelldel, omsorgsfullt och pietetsfullt renoverade med vägledning av mamma Giannola. Här provar vi 5st oilka grappas tillsammans med ett österrikiskt sällskap, men när dem väl lämnar oss bjuder Maria på ännu fler grappas och nu befinner vi oss definitivt i himlen. In ”stormar” mamma Giannola och välkomnar oss med kramar och kindpussar. Efter 5 minuter kommer dotter Cristina och välkomnar Svenska Grappa Akademien. Maria avslutar provningen med att bjuda in oss nästa gång till deras hotell och att avsmaka en 7-rätters meny med enbart grappa som dryck, det kan väl inte bli så mycket bättre. Vi får också rekommenderat en ristorante att besöka på kvällen och Matz bjuder med henne på vår middag. Det visar sig att hit går man med sina ”viktiga” gäster och så även oss. Döm om vår förvåning så kommer dotter nr 2(av tre), samma friska fläkt som mamma och dotter nr 1, fram till vårt bord och välkomnar Svenska Grappa Akademien. Nu måste vi bara resa hit igen för att få träffa pappa Benito samt dotter nr 3 Elisabetta. Matupplevelsen vi fick denna afton går inte att berätta om utan måste bara upplevas. Och sist men inte minst delade Maria ut presenter till var och en av oss och med en förhoppning att få göra en grappa-provning i Sverige tillsammans.

 

Så var det lördag den 21/10 och efter en god natts sömn skulle vi nu ställa våra högt ställda förväntningar till ett nytt besök och då hos BEPI TOSOLINI. Här välkomnades vi av familjen TOSOLINI med LISA (dotter) i spetsen. Lisa tog oss med på Grappans underbara värld och hela produktionen ned till källaren med barriques där Svenska Grappa Akademien signerade sin egen barrique med logo och våra namn, inte illa. Lisa berättade att farfar Bepis förfader började med att producera brandy som fortfarande tillverkas här. Bepi (Lisas pappa) byggde upp sitt Grappa-destilleri på 50-talet som då var Italiens största. Nu arbetar Bepis son med sina barn Bruno, Lisa och Giuseppe tillsammans med att utveckla sin produktion, som minst sagt är imponerande. Imponerande är också Lisa då hon berättade och lärde oss ännu mer om grappans underbara värld med sådan glöd och inlevelse att vi nästa glömde bort att smaka på allt ”godis”. Även här förärades vi presenter innan vi lämnade ”Mastro Distillatore in Udine”.

Vi hade bestämt att göra ett besök hos en vinproducent som en sista anhalt. Producenten hade tyvärr stängt men skam den som ger sig och då fick Google hjälpa till med att hitta en ny producent. Valet föll på producenten Villa Job i den lilla byn Friuli Pozzuolo. Alessandro Job är den unga ingenjören som ville rädda de gamla rankorna på farfars egendom från att gå ett tungt öde till mötes. Han packade en kappsäck och gav sig ut bland Europas vingårdar för att förstå magin i vintillverkningen, under denna resa kommer han till insikt att det enda sättet att göra vin som uttrycker sin växtplats är att arbeta biodynamiskt. Vingården har varit ekocertifierad sedan 1985 och 2013 bestämde Alessandro att gå över till att odla biodynamiskt. Vi blev mycket väl mottagna och Alessandro visade oss runt på gården och lät oss prova gårdens vita och röda viner där framförallt det vita Risic blanc föll oss mest i smaken.

Text: Gert-Ove Ahlström och Lars Hjalmarsson
Foto: Per Assarsson