Italienresan 2012

På andra resan satte vi kurs mot Piemonte. Första anhalten var Distilleria Sibona S.p.A. beläget i kommunen Piobesi d’Alba, ett par kilometer från Alba. Sibona är ett över hundra år gammalt destilleri som föga förvånande använder vinaccia (drav) från de i distriktet vanligaste druvorna. En av de viktigaste druvorna är Nebbiolo, som viner från Barolo, Barbaresco och Roero baseras på, men även druvor som Barbera, Dolcetto, Moscato, Chardonnay, Arneis och Brachetto är typiska för området.

Sibona är verkligen ett av de äldsta destillerierna och man är mycket stolta över att vara innehavarna av tillverkningslicens nr. 1 utfärdat av UTF, den institution som reglerar all framställning av grappa i Italien. Man var tidigt med i utvecklingen av lagrad grappa och har i vissa avseende bildat skola. Mera nyligen har man utvecklat användningen av drav från druvor som Muscat, Hamburg Muscat och “pink” Muscat. Dessa destillat kallas inte grappa utan har kommit att heta Distillato Uva.

Den grappa vi var mest intresserad av var främst deras lagrade grappa, men även en del ung grappa uppskattades – speciellt deras Dolcetto. Den har en typisk doft av ung grappa, men är rund, ovanligt mjuk och har en mycket njutbar eftersmak. De lagrade grappa man framställer härstammar från en bred palett druvor, så gott som samtliga ovan nämnda, typiska druvor för området. Dessutom har man lagt till karaktär genom att tydligt plocka upp smaker genom lagring på fat av specifikt slag. Man har t ex en Nebbiolo Grappa Reserve lagrad på portvinsfat, en Barbera lagrad på sherryfat, en Moscato på Madeira och till och med en Reserve Grappa utan druvbetäckning (!) som lagrats på “Tennessee Whiskey”, en beskrivning som – kan man gissa – kommer av att man köpt faten av Jack Daniel’s, men inte förvärvat rätten att referera till destilleriet världsberömt för sin bourbon whisky. Sibona erbjuder en utmärkt “tour” med kunnig guide, en förträfflig provning som kan rekommenderas oavsett om man bara är nyfiken på grappa eller redan har ägnat mycket tid åt drycken.

Nästa stopp på resan blev Marolo, eller som det egentligen heter Distilleria Santa Teresa Dei Fratelli Marolo. Det ligger i den nordvästra delen av Alba. Det blev resans höjdpunkt. Vi togs emot av fru Tiziana Marolo och träffade kort även Paulo Marolo, som förutom att vara ansvarig för destilleriet, till vardags är professor i enologi. Marolo är, till skillnad från Sibona, ett ungt destilleri, byggt på Paulo Marolos övertygelse om att grappans framtid inte låg i volym, utan kvalitet. Han valde att framställa grappa som alltid baserats på en och samma druvsort, och alltid batchvis med bain-marie utrustning. Drav från de “stora röda” – från Barolo, Barbaresco på Nebbiolo tillvaratas på ett utmärkt sätt i den varma ångan i en bain-marie-process. I kombination med Paulo Marolos kunskap om dessa druvor, hans ambitioner i process och lagring, blir alla Marolos grappa utsökta. I vissa avseenden blir Marolo därför Sibonas motsats. På Marolo är man angelägna om att ta tillvara så mycket som möjligt av de kvaliteter som ursprungligen finns i dravet, för att sedan optimera detta genom att tillföra så litet som möjligt.

Stockar med Nebbiolo i Barolo.
Stockar med Nebbiolo i Barolo.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Marolo är med andra ord ett destilleri som, troget gamla traditioner, med innovation och processförbättringar, märkbart höjt kvalitén på grappa. Samtidigt satsat man mycket på det yttre. Flaskor, förpackningar och etiketter är synnerligen tilltalande. Speciellt etiketterna, gjorda på reproduktioner av unika träsnitt av den lokala konstnären Gianno Gallo, ger hela sortimentet en karaktär av lågmäld, men långt utvecklad estetik. Något som väl stämmer överens med innehållet.

Marolo är ännu inte känt för den riktigt stora publiken, men kommer att bli det. Får man en chans att stanna till vid deras destilleri, och en möjlighet att göra ett besök, får man INTE missa den.

Ett besök på Rovero vingårdar och grappatillverkning blev nästa anhalt. Rovero har 25 hektar mark, varav 20 hektar används för vin. Och, vilket vin!

Vi hade fastnat för Rovero lika mycket på grund av deras förträffliga service över epost och telefon, som för det boende man erbjöd. I stora rejält utrustade rum kunde man lätt bo en eller två. Familjen, och här är det faktiskt familjen Rovero som tar hand om en, ser till så att man får frukost och, om man vill, middag. Vi var mest intresserade av grappaframställningen och blev näst intill besvikna när den guidade turen mest handlade om vin. Till en del berodde detta säkert på att vi visades runt tillsammans med en grupp från Schweiz som “bara” var intresserade av vinerna. Vi fick en titt på själva destilleriet och fick provsmaka några goda grappor.

Men, det som sedan följde, en middag som vi hade reserverat oss för mest för att få något att äta, blev den verkliga överraskningen. Maten man serverade var utsökt. Absolut toppklass. Till varje rätt serverade man sedan sina egna viner. Inte mindre än sju sorter. Dessa var utan undantag mycket goda och valda på ett sätt som gjorde såväl maten som vinerna till en ännu större upplevelse. Maken till perfektion i att kombinera mat och vin har fortfarande ingen av oss upplevt. Det hade varit värt hela resan om så för denna enda middag och trevliga samvaro med en lika kunnig som trevlig enolog. Boendet var finfint. Omgivningarna vackra och lugna. Maten och omhändertagande oslagbart!

Vy från en vingård omedelbart norr om Barolo, som ligger längre ner i dalen.
Vy från en vingård omedelbart norr om Barolo, som ligger längre ner i dalen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi besökte också den årliga tryffelfestivalen i Alba. Regionen är känd för sin förträffliga, vita tryffel. På festivalen, och i specialbutiker, kan man köpa denna exklusiva svamp för dyra pengar. I vår grupp hade vi inga större problem med att tygla köplusten, speciellt inte efter en titt på kilopriset som i vissa fall låg runt vad en billig ny bil kostar. Behållningen, förutom att få röra sig bland en massa underbara, festande italienare och se centrum av Alba, blev att vi på utställningen fick träffa Distilleria Beccaris. Dessvärre innebar ju detta att vi missade själva destilleriet. Vi fick prova desto fler grappa, och det var en genomgående positiv överraskning. Man har en hel del smaksatta varianter som var lite svårare att ta till sig, men deras “standardsortiment” var utmärkt. Synnerligen prisvärda grappa.

Beccaris är ett genuint familjebolag som bildades 1951 av Elio Beccaris, som efter att han låtit sin son Carlo – som nu äger företaget – dra en av tre lappar ur en hatt, bestämde sig för att starta ett destilleri. På det andra två stod det vingård och vinägerfabrik. Elio hade alltså bestämt sig för att starta ett bolag, men hade svårt att bestämma sig för vilken inriktning det skulle ha. Nu, drygt sextio år senare, förbereder Carlo för att överlämna till sina söner Marco och Paulo.

Som avslutning på resan besökte vi Distilleria Berta och bodde även på det luxuösa värdshus Berta låter ett mycket litet antal av sina besökare bo på – till marknadsmässiga priser! Såväl Bertas fabriksanläggning som värdshuset var mycket vackert belägna. Fabriken ligger högt belägen med en vidunderlig utsikt över den norra delen av den bergskedja som ger Piemonte sin speciella karaktär. Valet av plats, säger man på Berta, var mycket medvetet. Ska man tillverka världens bästa – eller dyraste – grappa, måste man göra det på en vacker plats. Vidare, menade man, måste det vara idealiska betingelser även i övrigt. Man odlade t ex örter och kryddor på flera hektar i närheten av de utrymmen där grappa lagrades på alltifrån småtunnor på ett par hundra liter till gigantiska fat. Riktigt hur vinden skulle bära doften av lavendel och salvia från fälten, in i lagerlokalerna och vidare in i själva tunnorna, hade man ingen bra förklaring till. Kanske var det den klassiska musiken som kontinuerligt spelades för den sovande grappan, eller det mystiska LED-ljuset som vandrade upp och ner i spektakulära färgkombinationer längs väggarna, som skulle hjälpa till.

Verdi och grönt LED-ljus får grappan att vila på Berta
Till musik av Verdi och grönt LED-ljus får grappan vila på Berta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sekunden senare är det fortfarande Verdi, men i blått
Sekunden senare spelas fortfarande Verdi, men nu lyser väggarna i blått.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det som verkligen imponerade på oss, hos Berta, var storleken och den högt drivna automatiseringsgraden i själva destilleriet. Bertas produktionsanläggning är, utan jämförelse, den största vi sett. Helt och hållet industriell kaliber. Därför är det nästa lite snopet att konstatera, t ex vid den efterföljande provningen, att Berta ändå har några av de bästa grappor vi smakat i såväl låg-, mellan- som högsta prisklassen.

Utsikt över Piemonte
Piemonte i september. En vacker vy vid alla årstider.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Piemonte är, precis som Veneto, verkligen den bästa tänkbara platsen för grappa och väl värt ett besök!